Anne-Sofie Stålnacke

Saknar dig

Älskade Anne-Sofie, det är fortfarande helt ofattbart att tänka tanken att du lämnat oss. Med en klump i halsen och tårar i ögonen, så får vi dock acceptera att vi kommit till dagen då vi måste säga farväl och hej då. För den här gången. Även om vi inte vill och även om det känns helt overkligt. Tack för all den omtanke och kärlek Du skänkt de in Din omgivning, både långt borta och nära. Dörren till Ditt hem på Blekingegatan, var alltid öppen och alla var alltid välkomna. Så mycket roligt vi har haft tillsammans där! Elvis på högsta volym och oavsett hur tokigt eller tufft det kunde vara, Du hade alltid nära till skratt och kunde se det komiska i situationen. En överlevarstrategi som folk betalar dyra pengar för att få del av på konferenser och retreat. Den strategin hade Du redan listat ut själv. Eller hur, Antilop! Saknat Dig, det har jag gjort länge, men avståndet har aldrig varit långt i min tanke eller i mitt hjärta. Nu saknar jag Dig dock ännu mer och värmer mitt brustna hjärta med halsduken och toppluvan Du stickat. Hoppet om att en dag ses igen värmer också. Tack för allt. Vila i frid kära Anne-Sofie.

Till familjen: Beklagar förlusten🙏 Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det, som en gång skänkte er glädje. / Khalil Gibran