Parkas yngsta "konemies" har lämnat oss, men minnena finns kvar.
Som när du var chaufför åt din farfar till Junis och du gick i 8:an.
Eller den gången du band ett rep mellan våra cyklar, du först och jag efter från Elis gård, du svängde ut på byavägen men inte jag, jag kraschade in i Elis maitopöytä.
Eller skoterturen vid Ahvenjärvi när vi kraschade in i stubben och jag flög ifatt skotern, tur det bara var en snowtric 12 hk. Den kalken får förbli vårt minnesmärke.
Sov i ro kaveri
Med vårt varma deltagande och hälsning till de närmaste i saknaden och sorgen
Från sjukdom och plåga släcktes livets låga allt för tidigt i livets stege.
Din kamp nu är över, din själ nu funnit en hamn i evig frid och vila.
Vila i frid Kent